Dag 50
Vålådalen - Vindskyddet Ljungan 32,5 km
Frukost på Fjällstationen, städning av rum och iväg ut på dagens sträcka. Äntligen slipper vi vägarna!
Först en mil genom gammelskog från Vålådalen där vi lyckades förstöra jaktlyckan åtminstone för en älgjägare på passet första älgjaktsdagen.
Sen en rejäl stigning upp på kalfjället. Nere i skogen hade det regnat mest hela tiden men när vi kom upp tog vinden över. Vi blåste torrt rätt kvickt i den kalla nordanvinden.
Vädret inbjöd varken till fotografering eller raster så vi travade på. Efter 18 km var vi bägge i så stort energibehov att vi kurade bakom en sten och tryckte i oss ett par mackor. Strax därpå kom vi till en skylt där det stod: Gå två meter till, stanna och njut!
Vi gick två meter till och då dök Vålåstugorna upp bakom ett träd som tidigare skymde sikten. Vi skrattade gott! Nu skulle det äntligen bli lunch.
Vi fick dela kök med ett gäng ripjägare på långrast. Även vår rast blev lite väl lång. Efter en och en halv timme gick vi vidare mot Ljungan och nu hade vinden lugnat sig en del och molnhöjden var högre.
Stugvärden hade sagt oss att igår morse låg det 15 cm nysnö vid stugorna men nu var den mesta snön borta även uppe på fjällen. Enligt honom skulle vädret nu bara bli bättre dag för dag de närmaste tre dagarna. Hoppas han har rätt för då kan vi få en skön avslutning på vårt äventyr.
Annars går vi tillbaka och skäller på honom!
Den sena eftermiddagen och kvällen bjöd på allt bättre väder och när vi hade 3-4 km kvar till dagens mål bröt solen igenom. Visserligen var det fortfarande kyliga vindar men ändå.
Dagens etapp har varit väldigt fin att gå. Hade vädret varit lite varmare hade den varit kanon. Vacker skog i början och sen äntligen upp på kalfjället igen där vi trognas högre upp ju längre dagen led.
Bella har haft lite problem med svajande blodsocker och tappat fart emellanåt.
Själv hade jag inte tänkt tjata mer om min hälsena men jag måste skriva när det är positivt. Idag har det varit bästa dagen sen problemet började ovanför Ankarede. Förstår egentligen inte varför då jag igår hade riktigt ont sista milen.
Förmodligen har senan längtat lika mycket som jag själv efter kalfjället!
Bara hoppas det fortsätter så. Det är så mycket roligare att gå och man känner sig starkare om inte varje steg smärtar.
Avslutningen på kvällen blev också bra då ett annat par som också tältade vid vindskyddet kom in och bjöd mig på en whisky när vi just ätit upp vår kvällsmat.
Hej på er! Nu har jag fått läsa fortsättningen på er resa till fots. Lika impad fortfarande och även avis på allt ni fått uppleva och allt storslagna ni får se. Hoppas på en helkväll med bildvisning och berättelser när ni kommer hem, för ni stannar väl inte där uppe och blir eremiter;);) Tror vi är många som är nyfikna på att höra om er vandring. Måste oxå ge beröm för en otroligt välgjord blogg riktigt kul att följa trots att jag inte kom in förrän halvvägs. Och du Björn Hur kändes det att äta en annan björn? ;) Kram på er och fortsatt lycka till!! Ni är superduktiga!! Sussie
Väl kämpat, har oxå haft "låg fästpunkt"! Nu bara målrakan, ni klarar de! Ha kul!
Fan, nu är det nära, eller?
Verkar som om ni spurtar rätt hårt nu med tanke på etapp sträckorna. Strongt, håll i o håll ut!
Bjuder på en kaloririk brakmiddag nästa helg med god dryck därtill.
Kram!
Håller tummarna för er, att vädret och hälsenan bara blir bättre och bättre de sista dagarna.
Sån kämpaanda ni har, imponerande.
Lycka till sista milen!
Nästa år är det min tur att traska de 130 milen!
Har fått både hjälp och inspiration av er vandring.
/Peter
Ja, passa för älgjägare. Tur att en av er är klädd i lila, eller är det rosa? Jag kollade. Det är lila. Härligt att ni får uppleva en släng av hösten som kanske är bästa årstiden.
Spot visar att ni nått Grövelsjön, Grattis!
Åh Ljungans vindskydd. Där är det fint. Tack för en underbar blog som verkligen väcker fjäll-längtan
