Några ord om hur vår utrustning fungerat under turens gång.

Först och främst kan vi konstatera att i stort sett all utrustning och kläder har hållit hela vägen. Till och med Miltons klövjeväska från Snowdog som tar oerhört mycket stryk i stenskravel och snår. Vi har inte behövt laga någonting. 

Min 10-15 år gamla Berghaus Vulcan som visserligen väger över tre kg valde jag i konkurrens med nya lättare säckar utifrån just hållbarhetsperspektivet. Under en vandring i två månader som vår vill jag inte ha problem med en ryggsäck som inte håller måttet. Den höll måttet. Visserligen är sträckarna till axelremmarna så nötta att de mot slutet var tvungna att dras åt med jämna mellanrum men det var också enda bekymret.

Vi hade Meindlkängor bägge två. Mina nya Dovre Extrem funkade perfekt. En hög och vid modell som utan problem klarade de vad vi ställdes inför och som höll tätt. Några gånger fick jag in fukt uppifrån och då tar fodret lång tid på sig att torka med en mindre aptitretande doft som följd.
Bella som hade ett par av låg modell som har några år på nacken klarade sig sämre. Jag har själv råkat ut för det med mina tidigare Meindl. Efter några års användning spricker förmodligen Gore-Tex membranet i kängorna sönder och då är det i stort sett omöjligt att få dom att hålla tätt oavsett hur mycket du smörjer in dom. Dessutom är det som tidigare påpekats ett problem när man bara har storlek 35 på fötterna. Kängorna blir så låga att minsta vad kan ställa till bekymmer.

Mitt gamla Trangia 28 med gasbrännare fick också följa med. Pålitlighet i alla lägen avgjorde det valet. Det finns säkert lättare kök som är enkla att handha idag men jag har hållit kvar vid detta. Nu har det fått så mycket stryk att jag ska börja titta på allvar efter en ersättare men det ska vara något som är lika pålitligt i så fall.

Vi är båda mycket nöjda med de kläder i Merinoull vi satsat på. De både värmer när det behövs, även om de är lite fuktiga, och är svala när så krävs. De höll också trots flitigt bruk. Jag har i stort sett inte haft annat på mig än mina två kortärmade T-shirtar under större delen av vandringen.
En stor fördel är också att det krävs en hel del svett under flera dagar för att de ska börja lukta illa. Jämför det med syntetkläder som stinker bara man blir varm i dom.

Våra smidiga vattentäta handskar från Sealskinz har funkat jättebra och varit sköna att dra på sig vid några tillfällen när regn och vind kylt händerna.

Jag går med stavar av märket Exped och jag kommer aldrig mer att fjällvandra utan. De har räddat mig från att ramla otaliga gånger. Senast när jag halkade i lera på en myr vid Vinklumpen och lyckades hålla mig upprätt med stavarna. Utan hade jag förmodligen legat och rullat i gyttja. 
De hjälper mig uppför där jag verkligen kan hugga i och hålla högre fart med hjälp av dom liksom jag kan bromsa mig nerför och då spara knän och fötter. Vid alla vad och andra svårigheter har jag då två ben extra att balansera på.

Klockan av märket Suunto Ambit är också en god vän. Visserligen blir de sträckor vi går oftast längre än det avstånd som är skyltat. Det beror kanske på att våra GPS mätpunkter kommer så tätt att de flesta krokar på stigarna blir registrerade. Att det sen finns massor med annan information som hastighet, medelhastighet, kaloriförbrukning, höjdmätare osv gör den inte sämre. Jag har bara tömt den en enda gång, i Ammarnäs, men den klarade att lagra nästan allt. Jag tappade bara de första etapperna i Norge. Vet inte om orsaken var att klockan blev full.

I våras hade jag stor beslutsvånda över om jag skulle behålla mitt gamla Thermarest original på 850 gram eller satsa på ett nytt Thermarest Neo Air Xlite large och spara fyra hekto. Jag var osäker på om det skulle klara Miltons klor. Till slut bestämde jag mig för att chansa. 

Det blev en lyckträff. Lättare och mindre, även lättare att tömma och rulla ihop men visserligen mer krävande att blåsa upp. Det har hållit luft utan minsta problem och det är varmt som en värmedyna att ligga på. Dessutom tjockare och mjukare än det gamla. 
Värmen har dock varit ett problem då liggunderlagets isolerande förmåga ihop med min Badger från Western Mountainering har varit alldeles för varm kombination den här sommaren.
Många nätter har det varit på tok för varmt att ligga i sovsäcken och lite för kallt utanför. Säcken har använts som täcke många gånger. Att jag valde den säcken framför den något tunnare WM Ultralight som Bella har beror på att den är extra bred så att jag kan dra igen blixtlåset över axlarna vilket jag inte kan med standardsäckarna som är för smalt skurna.

Hillebergstältet behöver vi inte kommentera. Det ska självklart klara de påfrestningar en sommartur innebär. Det här mer än 10 år gamla Nallo 3GT innebär inget undantag. På fjället ovanför Aktse blåste det så hårt att jag hade bågarna böjda ner i ansiktet i byarna men det är inga problem för det tältet.

Mina sockor av märket Smartwool är jag inte nöjd med. De har varit jättesköna att gå i. Där har jag inget att anmärka på. Däremot har två av mina tre, inför turen nya par, nötts hål på. Jag var tvungen att köpa nya i Hemavan. Räknar man att varje par gått 20-25 mil så långt är det för kort livslängd på sockor för nästan 300 kr paret.

Både Bella och jag satsade i våras på nya regnjackor från Haglöfs. Vi köpte modellen Tilta då den är sydd i ett nytt material, Active Shell, som ska andas bättre än det vanliga Gore-Tex men ändå hålla tätt.
Jag som svettas mycket under ansträngning tyckte det lät perfekt.
Jackan är lätt och smidig, skön att ha på sig, men om den andas bättre vet vi inte riktigt för när det regnar blir vi blöta i dom bägge två.

För min del kan det ibland vara svårt att avgöra om fukten kommer inifrån eller utifrån men jag blir riktigt blöt i den här jackan. Bella som inte alls svettas som jag blir också riktigt blöt på framsidan och på armarna. En sak vore väl på ryggen där ryggsäcken hindrar ventilation av svett men det är på framsidan där regnet träffar vi blir blöta.
Det är inte acceptabelt! När man ska vara ute på fjället i två månader måste man kunna lita på sina regnkläder.

De så kallade resehanddukarna som är så små och smidiga är egentligen ganska odugliga. De suger inte upp överdrivet mycket väta och har man inte möjlighet att torka den ordentligt luktar den skunk nästa gång du tar i den.

Annars kan vi inte säga att något i vår utrustning varit totalt onödigt. Jag har visserligen inte använt min förstärkningsjacka en enda gång och mina långärmade tröjor har oftast använts när de andra tvättats eller som kvällsvärmare. Det hade ändå inte varit värt risken att lämna någon av dom hemma. Det säger mer om att vädret trots allt varit ganska hyfsat.