Gäddede - Järpen 208 km

Om jag vid förra sammanfattningen beklagade mig över bristande motivation och känsla av transportsträcka kan ni glömma den saken. Det här har varit vår transportsträcka!
Säkert 80% har varit väg, varav alldeles för mycket asfalt.

Att det blev så berodde på de problem vi drogs med i Gäddede som gjorde att vi la om våra planer och gick absolut rakaste väg mot Jämtlandsfjällen. Å andra sidan, hade vi inte lyckats styra om vårt bussgodspaket till Rötviken hade vi fått stora problem inför fortsättningen. Vi hade inte haft tid att vänta 4 dagar till i Gäddede.

Nåväl, det finns även positiva upplevelser att lägga på minnet. 
Det häftiga Hällingsåfallet i sin djupa kanjon var riktigt imponerande. 
Stigen över Hotagsfjällen förbi Lobbersjön med en härlig övernattning vid Tvärån. Det var en så lugn, skön kväll följd av en ljummen natt och en lika härlig morgon med en kungsörn seglandes över oss vi frukosten.
Den vackra campingen i Rötviken med sina trevliga ägare som bjöd på pilsner när sjön låg spegelblank i kvällssolen.
Och förstås även den privatägda kalfjällshöjden Önrun med sin lyxkåk i ett fantastiskt läge med utsikt åt alla håll på toppen där vi gick genom hela skalan från kalfjäll till kohagar under en förmiddag.

Den dominerande känslan har ändå varit att så snabbt som möjligt ta oss ner till Järpen för att ladda om inför sista delen av vårt äventyr. Vi har hela tiden strävat efter att göra kilometrar i rask takt.

Känslan inför fortsättningen är inte odelat positiv. Min hälsena blir inte bättre så det gör ont att gå, hela tiden. Väderutsikterna spår kyla och snö på fjället och rikligt med regn på lägre höjd. Vi hade hoppats på några riktigt fina septemberdagar och vi har inte gett upp det hoppet än. Som man brukar säga, de har haft fel förr.
Kan vi ska vi försöka nå Grövelsjön på 7 dagar vilket blir riktigt tufft. Anledningen är att då kommer vi dit nästa lördag kväll och kan bli hämtade av min syster plus att lillasyster Julia då kan följa med upp och vi saknar henne så mycket bägge två. Bara att hoppas hälsenan vill vara med på lite längre etapper!

Vi vill till Grövelsjön och hem nu!

Den godaste rom Beppe smakat. En 23 årig från Nicaragua! 

 

Mörsil - Järpen 12 km

Mycket tidig morgon som sagt!
Vi rev tältet och började gå så fort vi såg vad vi höll på med. När morgontrafiken började öka var vi redan långt mer än halvvägs.
Några korta raster annars så var det bara att gå på tills vi kom fram.
På det här sättet får vi nästan två hela vilodagar och det känns som om det behövs.

Framme i Järpen blev vi inkvarterade hos en kompis till en arbetskamrat jag har. Vilken skön snubbe! Finns nog ingenting han inte håller på med. Samtidigt! Vi avbröt honom i en privatlektion i spanska inför en resa till Nicaragua i vinter.
Ivriga som vi var tog vi tillfället i akt att besöka Lundhags Fabriksbutik. Mycket fina grejor men priserna var inte alls attraktiva.

 

När spanska lektionen var över och vi bekantat oss med varandra plockade vår värd fram älg-entrecote och björn-rostbiff för grillning till kvällen.
Det blev en mycket trevlig kväll med massor av intressanta samtalsämnen.

Det är så härligt när man träffar människor som vägrar inrätta sig och springa i ekorrhjulet likt oss andra. När han inte sportade, var ute på fjället saftade och syltade han det han odlat eller plockat så snickrade han på huset.

På lördagsmorgonen drog Dan till Stockholm för att titta på "Vm i döds" där man tävlar i att "hoppa räka" från något hopptorn som hans extremskidåkningsvänner arrangerade.
Vi blev kvar i hans hus under vår vilodag med tillgång till hans bil för att ta en sväng in till den riktigt stora civilisationen i Åre.
Vilken gästfrihet! Bara hoppas vi får möjlighet att återgälda den vid något tillfälle.

 

Kaxås - Mörsil 28 km

Vi hade en plan!
Gå upp tidigt, komma iväg tidigt och nå till Mörsil tidigt. Allt föll på plats enligt plan.
Vi kom iväg från Kaxås redan vid sju på morgonen. Gick med bra tempo trots att det sakta men säkert gick uppför i nio km. Förbi Kougsta där det planade ut och vi fick lite nerför en stund.

Vi passerade en vacker badplats men struntade i att stanna för lunch vilket visade sig vara ett lyckodrag.
Ett par km senare kom vi till en affär vilket vi inte hade en aning om. Vi är så urbota trötta på vår torkade mat den här etappen har vi passat på att handla i varenda affär vi passerat under öppettid.

Ett ung par hade övertagit affären från den gemensamma samfälligheten i juli och hoppades kunna driva den som bisyssla.
Lunch på korv, bröd, cola och choklad. Mat man vandrar långt på!

Vidare till Mörsil med en riktigt lång och tuff uppförsbacke fram till den lilla byn Semlan där vägen planat ut och sen var vi strax framme.

Vår plan var att komma tidigt till Mörsil, vila och sen gå längs E14 till Järpen antingen sent i kväll eller riktigt tidigt i morgon bitti för att slippa den värsta trafiken.

Nu har vi slagit upp tältet och satsar på fortsättning en riktigt tidig morgon.

Vi har lite kul åt att på vår vandring genom hela den svenska fjällkedjan tältar vi nu 300 m från en europaväg och en fullt utrustad OK-mack där vi tänker äta vår middag innan vi drar oss tillbaka för några timmars vila.

Önrun - Kaxås 35 km

Vaknar till ganska hård vind och lätt duggregn. vinden lugnade sig och regnet blev det inte mycket av som tur var. Framåt eftermiddagen blev det mer uppsprucket och riktigt skönt gåväder. 

Från Önrun skulle vi ta den fäbodstig Johanna beskrivit i sin blogg ner mot Finnsäter. Precis som hon tyckte även vi att den var betydligt bättre än vi kunnat vänta oss. När man väl kom på fyrhjulingsspåret från Önbodarna var det bara att kuta på ner till Finnsäter och ut på grusvägen ner mot Rönnöfors. Man kan faktiskt säga att det var mer eller mindre nerför ända dit från fjället vi började på.

Här hade hösten redan kommit långt. 

Sen lunch vid bron över Rönnöfors för att sen fortsätta vägen in mot Kaxås. Nu var det inte nerför längre men inte heller särskilt kuperat.

Det mest spännande vi kan säga om den här dagen var väl att vi på morgonen lämnade ett mindre kalfjäll för att jobba oss ner över fjällmyr, genom fjällbjörkskog för att sen komma ut i fårhagar som längre ner övergick i kohagar och ett odlingslandskap som lika gärna kunde legat längre söderut.

Vi går alldeles för långa dagsetapper just nu, planen är att gå till Mörsil i morgon, framförallt med tanke på min inflammerade hälsena men önskan att nå fram till den avslutande fjälletappen är stark.

Efter att vi med allt strul runt vårt bussgodspaket och kroppsliga problem la om vår planerade rutt till den rakast möjliga söderut har det här tyvärr verkligen fått karaktären av ren transportsträcka.

Fixar vi de tre milen till Mörsil i morgon får vi en kort väg över till Järpen där vi tänker ta vår vilodag och hämta vårt sista depåpaket, ännu en gång inhysta hos bekantas bekanta. Det är bra att ha vänner med släkt över hela norra Sverige.

Rötviken - Önrun 34 km

Idag har vi passerat 100 mil på vår långa marsch genom Sveriges fjällkedja.

Vi hade bestämt att vi skulle ta igen gårdagens förlorade km om vi pallade.
Därför blev det en tidig morgon efter en något orolig natt då norska fågeljägare invaderade campingen sent på natten under buller och bång samt var upp ännu tidigare än oss och rastade hundar.

Iväg milen ner mot Häggsjövik och raskt in på vägen mot Bakvattnet. Härligt väder med sol och lagom vind för att det inte skulle bli för varmt.
Visserligen bitvis rätt kuperad terräng men det går ändå betydligt fortare att gå väg, framförallt nu sen Bella fått sina gymnastikskor på fötterna.
Då är det bara min hälsena som sinkar oss och idag har den faktiskt gått skapligt. Med hjälp av Ipren, Diklofenak och liniment förstås men ändå.

Lunch i vindskyddet en bit in på vägen mot Bakvattnet som skydd för solen och sen vidare. Inte mycket att säga egentligen mer än oändligt travande längs väg genom skog.

Byn Bakvattnet låg vacker ovanför sjön och en man vi pratade med var oerhört positiv till framtiden för området. Han menade att turismen skulle växa och odlingsmark åter skulle öppnas. Gärna med hjälp av skattebefrielse för området under tio år men även utan den dopingen.

Vi hade en tanke om att försöka ta oss upp för det lilla fjället Önrun som avslutning på dagen för att få nedförsbacke en stor del av morgondagen.
Det blev ett tufft pass att ta oss upp förbi ett par små stugbyar på sluttningen och när vi hittade vatten strax nedanför toppen med en härligt jämn plats och fin utsikt i solen stannade vi mycket nöjda med vad vi uppnått.

Vi träffade på en äldre, ganska bitter, kvinna som berättade att det var en privatperson som köpt hela fjället av kommunen. Därav lyxfastigheten på toppen där det tidigare funnits en våffelstuga för allmänheten. Nu var det bom över sista vägbiten och privatskyltar uppsatta.

Vilken utsikt den personen köpt sig, helt avskiljt från annan bebyggelse!

Valsjöbyn - Rötviken 15 km

En etapp enbart på asfalt ner till affären i Rötviken dit vårt bussgodspaket skulle anlända framåt kvällen om det inte ännu en gång hamnat på avvägar.

Att knata asfalt är inte roligt men just nu är jämn väg det bästa för min tjatiga hälsena. Det är värre för fötterna som tar stryk.

Vi gick längs sjön Valsjön, Valsjöbyn är omringad av flera stora sjöar, ner mot Hotagen. Passerade en upprustad försvarsanläggning från kriget som nu var museum men pausade bara en stund där. Vidare mot Hotagen och sin fina kyrka. Vid ett stopp i byn fick vi veta att delar av filmen "Varg" med Peter Stormare spelats in där.

Vidare den lilla bit som var kvar fram till Rötviken där vi gick in och handlade mat som vi satte oss vid bord och bänkar på en höjd utanför och lagade till som sen lunch och middag.
Under tiden vi satt där, åt och väntade på bussen med vårt paket, kom vi underfund med att den lilla campingen i viken låg otroligt vackert i solen.

Vi hade egentligen tänkt gå ett par km till och sen tälta men nu gick vi ner till campingen och tittade, ringde telefonnumret som fanns där och helt plötsligt bodde vi i en stuga kommande natt.

 

 

 

 

När ägarna kom för att skriva in oss blev vi sittandes och pratade länge och det bjöds på pilsner. Blev även erbjuden en bit älgfile att grilla men avböjde då så fint kött kräver noggranna förberedelser.

Skönt med en relativt lugn dag men i morgon hoppas vi våra kroppar är redo för lite mer. 

Tvärån - Valsjöbyn 30 km

En härlig lugn morgon men fantastiskt väder. En Kungsörn seglade i luften en bit ifrån oss. Tror det var fjärde gången på vår tur vi observerade örn.
Tältet fick torka upp helt innan vi rev det och drog vidare. Mot Vinklumpen och vägen ner mot Valsjöbyn som var dagens planerade mål.

I början kändes det bra för oss bägge men efter fem km gjorde jag något med foten, vet inte vad, så hälsenan bara knöt sig. Av med kängan en stund och massera. En stund senare klev jag på en sten som vippade i en bäck vi skulle passera. Då trodde jag senan delvis gick av. Så ont gjorde det. 

Nu gick det sakta och vi stannade för lunch något tidigare än tänkt. Efter mycket om och men med svårfunnen stig eller för många stigar att välja på gick vi bara rätt mot den väg vi visste skulle finnas och ramlade ut på den bara ett par hundra meter från där en obefintlig stig enligt kartan skulle komma ut.

Jag tog på mig gymnastikskorna för att se om det skulle gå bättre att gå i dom. Tveksamt! 
Samtidigt började Bella kinka. Dels för att hon fick ont i fötterna av att gå på väg. Dels för att solen stekte oss oavbrutet. Vi vet av tidigare erfarenheter att hon tar stryk av att gå i sol och hetta.

Nu var vi två "halta och lytta" som väldigt sakta linkade vår väg ner mot Valsjöbyn. Den långa, långa grusvägen utan något rinnande vatten i närheten tog så lång tid för oss att gå.

Johanna skriver i sin blogg att hon här fick tacka nej till flera erbjudande om lift. Kan säga att de erbjudandena inte duggar så tätt när det rör sig om två svettiga drägg med ryggsäckar plus en lerig hund. Kanske tur det för idag vet i fan om vi tackat nej.

Framåt kvällen när vi närmade oss målet var vi överens om att vi behövde en dusch och riktig vila. Vi googlade på camping och jag ringde. En grinig gubbe svarade att campingen var fullbelagd av ripjägare i alla stugor och något tält var inte aktuellt. Så var det med den servicen.

Jag fick dock ett annat telefonnummer av honom till en privat uthyrande. Det var i stället en väldigt trevlig karl som hälsade oss välkomna till en stuga på sin tomt.
Till slut framme och efter en pratstund med ett trevligt värdpar blev det en underbar dusch, klädtvätt och middag innan vi stupade i säng.

Som tur är väntar en betydligt kortare dagsetapp i morgon. Vi ska bara ta oss till Rötviken där vårt omdirigerade bussgodspaket förhoppningsvis väntar.

Hällingsåfallet - bron över Tvärån 29 km

"En idiot på resa" började dagen med att låta bli att titta på kartan. Jag hade ju tittat på den igår kväll. Visserligen inte i bästa ljus men ändå.

Därmed missade jag att leden från fallet kom upp på en liten grusväg 50 meter ifrån den vi skulle gå. Glad i hågen traskade jag iväg åt det håll jag skulle gått om jag varit på rätt väg. Där vägen tog slut vände vi och gick tillbaka till rätt väg. Det innebar drygt tre km åt helvete. Precis vad vi behövde som start på en tuff dag.

Väl på rätt spår gick vi upp stigen mot Munsvattnet. I början en jättefin stig med massor av härliga hallonsnår som vi var tvungna att vittja.
Längre upp blev det en sällan använd stig, ibland svår att se, genom granskog och över kortare blötmarker.
Vid Munsvattnet gick vi över till att följa fyrhjulingsspåret upp mot Lobbersjön. Efter att ha lunchat vid ett vattendrag fortsatte vi upp i kraftigare stigningar. Efter 19 km kom vi äntligen upp på kalfjället igen. Vad skönt att få lite utsikt och rymd i stället för den täta skogen när vädret var så fint.

Fortsättning runt Lobbersjön med sina samevisten. Efter det sista vistet försvann stigen och vi gick upp och följde en höjd för att en stund senare träffa på rätt stig igen. Man upphör aldrig att förvånas över hur en till synes kraftig stig plötsligt bara är borta för att åter dyka upp en bit längre fram.

Nu var det härlig terräng att gå i. Vi hade planen att ta oss fram till bron över Tvärån och framåt kvällen var vi där.
Hälsenan hade skött sig hyfsat och det hade ändå gått relativt smärtfritt att gå i kängorna. Skönt!

På en höjd strax efter bron hittade vi ett matsalsgolv att tälta på. Upp med tältet och sen ner till vattnet för att köra helkroppstvagning och byte till torra kläder.
Solen hade drivit rejält med svett och den förväntade nattkylan krävde tvätt och torrt på kroppen. Döm om vår förvåning när natten blev riktigt ljummen med rejäl måne och en vacker stjärnhimmel.

 

Gäddede - Hällingsåfallet 25 km

Efter att de senaste dagarna jagat vår depålåda trodde vi att den skulle komma till Gäddede i kväll och att vi då vare sig vi ville eller ej var tvungna att ta en vilodag extra. Det hade säkert varit bra för min hälsena.

Lådan hade lämnats kvar på en buss i Nyköping av en oansvarig chaufför. När jag ringde letade de reda på den och skickade den till Norrköping för vidare omlastning för transport norrut. Då fick jag informationen att om den bara kom till Östersund i tid skulle den nå Gäddede fredag kväll. I morse fick vi reda på att den ställts av i Gävle för att någon läst fel på den. Därmed skulle den inte komma till Gäddede före måndag. Så länge kunde vi definitivt inte vänta.

Oxtokig fick jag tag på en kille i Östersund som lovade omdirigera lådan till Rötviken så att den ska finnas där på måndag kväll. Pratade även med en skadereglerare som menade att de gav inga som helst tidsgarantier men det var tråkigt att det gått så illa för oss. Jag vårdade mitt språk någorlunda!

Då var det inget annat att göra än att börja gå för att nå Rötviken på måndag.
Snabbt ner på ICA för att shoppa upp oss för det vi behövde för att klara oss tre dagar till i stället för allt det vi har i lådan.
Sen säga adjö och tacka för all support vi fått av Björg och Anita och iväg längs vägen mot Hällingsåfallet. 

Efter några km på asfalt började den 21 km långa och mycket raka vägen längs sjön Hetögeln. Vädret var kanonfint. Äntligen igen! Det var en av anledningarna till att vi ville komma iväg vidare söderut nu när det ska vara fint några dagar.

Jag har sjungit: Det gör ont, det gör ont, det gör ont hela dagen men aldrig på natten. Hälsenan gör verkligen ont men det är inte mycket att göra åt. En vilodag till hade nog inte gjort några underverk heller känns det som.

Bella har haft fullt upp med annat. Björnjakten började igår och de senaste dagarna har alla människor vi mött frågat om vi sett någon björn.
Hon är helnojjig på att vi ska bli björnföda någonstans längs vägen. De sköt tydligen två i trakten igår.

Väl framme vid Hällingsåfallet fick vi lön för mödan. Det var verkligen ett häftigt vattenfall i en mäktig kanjon. Hoppas Bellas bilder gör den rättvisa.
Vi boade faktiskt in oss i ett rastskydd alldeles vid fallet så vi slipper tältet i natt med. Ger oss en snabbare start upp på fjället i morgon.

Då åker kängorna på och blir kanske ett avgörande test för om det här kan fungera eller om det blir buss ner till Östersund och hemresa.

Hällingsåfallet var en häftig naturupplevelse, betydligt vackrare än all väg vi har traskat.