2 km norr Aktse - vindskyddet Jagge 14,5 km

Det här var dagen då vår planering totalhavererade. Mitt i natten började det regna och blåsa rejält. Vi hade satt upp tältet för att prinsessan skulle få jämnast tänkbara underlag men inte i vindriktningen. Tältet fick sidvind och emellanåt blåste det så hårt att stängerna böjde sig rejält och jag som låg på den sidan fick både innertält och yttertält i ansiktet.
Då är man glad att det är en Hillebergare man bor i och inte ett Pop-up tält som en del av våra sydländska medvandrare setts bära på.

Det regnade och blåste så kraftigt att vi beslöt stanna i tältet ett tag och missade därmed morgonbåten från Aktse över sjön Laitaure.
Stugvärden, en mindre trevlig viktigpetter från Stockholm, var inte intresserad av någon extra tur utan sa bara lagom hånfullt att eftersom vi inte kom i tid till första båten var det bara att betala dagavgift och invänta kvällsbåten. Det var för dåligt väder att ro i menade han och han såg så nöjd ut när han berättade att det bara fanns en båt på vår sida vilket innebar tre roddturer, varav två i kraftig motvind, om vi ändå skulle tänka tanken.

Med det bemötandet gick vi självklart kilometern ner till sjön ändå i förhoppning om bättre väder, någon som rodde från andra sidan eller att den gamle samen som körde turen förr fanns därnere och kunde köra över oss.
Tyvärr grusades alla tre förhoppningarna och det var bara att bita i det sura äpplet och gå tillbaka upp till stugan för att vänta i 6 timmar.

När stugvärden gick förbi och frågade om jag visste att det var hundförbud i stugan samtidigt som jag stod och band Milton utanför av just den anledningen visste han nog inte hur lågt blodsocker jag hade men av mitt svar och min blick insåg han nog att det fick räcka för sen lämnade han oss ifred.

Regnet upphörde lagom till kvällsbåten och när vi väl kom över efter en bedrövligt tråkig väntan satte vi högsta fart. Dels hade vår plan varit att ta oss så nära Kvikkjokk som möjligt då vi visste att det var väldigt stenigt och jobbigt sista två milen dit, dels hade vi stämt träff med grabbarna i Le Trek vid vindskyddet vid Jagge.
Vi gick så fort vi kunde de tolv km dit och kom strax efter att de andra anlänt söderifrån. Vi slog upp våra tält bredvid varandra och satt ute och pratade hela kvällen då vindskyddet har ockuperat av fyra andra ungdomar.

Det blev en trevlig kväll med två mycket ödmjuka killar som nu bara har kvar den bit Bella och jag just klarat av innan de är klara med sitt Gröna Band.
Vi visste dock att vi hade en tidig morgon och tuff dag framför oss så vid halv tolv sa vi godnatt och kröp in i våra respektive tält.