Dag 27

Ammarnäs - Servetjåkka 28 km


En skön morgon efter en riktigt god natts sömn. Frukost på vandrarhemmet/värdshuset och samtal med det genomtrevliga och positiva värdparet som jag fick god kontakt med redan förra året.


Så småningom masade vi oss iväg längs vägen mot Tjulträsk. Vi trodde asfalten skulle ta slut där allmän väg slutade men den låg ända fram till sjön. Där tog vi en tidig lunch i ett vindskydd under dagens enda rejäla regnskur. 
Vi ville vara starka när vi gav oss in i djungeln och inte behöva stanna innan vi var ute igen på andra sidan.
Skrämda av andras berättelser hade vi respekt för den kommande milen men den blev ändå inte så farlig som vi trott.
Vädret med lite lagom vind och inte alltför varmt gjorde väl sitt till för att minska ohyran. Dessutom hade tydligen ryktet om ett riktigt kantarellår i Tjulträskskogen gjort att många gått längs leden som bitvis var riktigt nertrampad. Parkeringen vid slutet av vägen var full av bilar när vi passerade.


Visst, vissa stycken var markvegetationen mer än två meter hög och det var inte ofta man såg särskilt långt men gräset var torrt och stigen tydlig.

 
 
Vi hade pratat om att ta så kort dagsetapp som möjligt och stanna när det gick att tälta. Vi hade fått ett tips om en fin plats men den låg en bra bit efter Servestugorna och på andra sidan en rejäl höjd så det var för långt.


Framåt kvällen får dock Bella ofta upp ångan ordentligt hur seg hon än varit tidigare på dagen. Likadant i kväll och när vi strax efter Servestugan såg en fin plats tyckte hon den låg för nära stugan och ville fortsätta till den plats vi blivit tipsade om.
Sagt och gjort, vi gick vidare men hon hade nog inte insett vilken höjd vi var tvungna att ta oss över för att nå dit.
Jag skojade med henne om att vi skulle gå ytterligare några km så kunde vi utan problem ta även sträckan till Hemavan på tre dagar.


Så fort vi kom fram till den tipsade platsen, som faktiskt inte var särskilt märkvärdig, slog vi upp tältet och gjorde kväll. Vi åt även en av våra få köpta frystorkade maträtter. En påse från Blå Band med Curry-Kyckling som om man bortsåg från konsistensen var riktigt god i smaken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0