Våjhtja - Bojtiken 29 km 

Vi vaknade rätt tidigt efter att ha sovit som stockar. Upp och igång med grötkoket samtidigt som vi packade ihop.
Det såg ut att bli ännu en bra dag vädermässigt och vi hoppades det skulle gå lika bra idag att gå sista delen av vägsträckan innan vi fick ge oss ut på leden igen.
Iväg ner längs sjöarna och sen vika av mot Virisen. Det blev en riktigt tuff mil grusväg med rejäl stigning upp över höjden. Vi tog en snabb lunch vid ett vattendrag mitt på för att sen fortsätta ner mot sjön Virisen och in på leden mot Bojtiken.

Hade vi trampat på i rask takt tidigare på alla mil grusväg så var det slut med den saken nu.
Leden mellan Virisen och Bojtiken är säkert tänkt för skoter eller skidor vintertid. Antalet vandrare är nog lätt räknade. Långa stunder svårt att se stigen och ofta gäller det att trampa över blötmyrar. 
Mina slitna ljumskar och Bellas fötter tog rejält med stryk de 12 km innan leden kom fram till Bojtiken.

Ett annat stort problem den sträckan var att gå förbi alla kantareller vi såg utan att kunna plocka dem. Det lyste gult i varenda björkbacke som varvade med myrarna. Hur mycket svamp som helst och varken smör, salt eller peppar i ryggsäcken. 

Efter middag på gräsmattan vid en samekoja kom vi på kvällen till slut ut och jag letade reda på en man som kunde ge oss tips och råd inför fortsättningen.

De flesta Gröna Bandarna har valt västra sidan av sjön Ransarn, västerut mot Tjockelestugorna (där det förresten var en björnattack på en same i början av sommaren) för att sen gå tillbaka österut mot Klimpfjäll.
Jag hade en idé om att gå på östra sidan av Ransarn ner mot Fatmomakke och därifrån till Klimpfjäll. 
Mannen jag pratade med gav mig rätt i att det var både närmare och troligen mer lättgånget då det på den sidan finns ett traktorspår att följa på en enkel form av väg som Vattenfall dragit för flera år sen.

Kanske ett tråkigare vägval än det andra och från Fatomakke till Klimpfjäll får vi traska på riktig väg igen men jag tror att det just nu är det val vi bör göra.
Vi lämnar det öppet tills vi kommer fram till Ransarn någon gång under morgondagen.

Vi slog upp tältet precis där älven drar gränsen mellan Storuman och Vilhelminas kommuner. Kom på att jag aldrig skickade signal med vår spot igår. Vi var så trötta så ingen av oss tänkte på det. Ikväll blev det av i vart fall.