Under natten njöt vi av att ha tak över huvudet när vi hörde vinden och regnet utanför. Samtidigt ökade ångesten inför morgonen då vi visste hur kartan såg ut. Det skulle bli blött att gå över myrarna.

Vi gick upp tidigt, redan vid halv sju, då vi bestämt att vi skulle försöka komma iväg skapligt. Före åtta gick vi vägen ner mot Raukaselet för att där vika av västerut på leden mot Ankarede.

Det var nu det började. Regnet hade öst ner större delen av natten och leden inleddes med 4 km stigning över blötmyr. Fruktansvärt jobbigt!
Det fortsatte likadant hela dagen egentligen. 

Det här är en skoterled. Punkt! 
Leden går över öppna myrar hela tiden utan att följa de björkbackar som kunnat ge fastare underlag för vandrare.
Om någon ansvarig på länsstyrelsen i Jämtland hävdar att det är en sommarled för vandring ljuger den personen.
Då kunde lika gärna arrangörerna av Vansbrosimmet hävda att deras tävling är en löparfest. Skillnaden är hårfin!
Jag förstår att antalet vandrare inte är så många att det är värt att satsa några kronor på bra sommarleder men då får man markera det som endast vinterleder på kartan.

Efter 15 km tog vi lunch i vindskyddet vid Tjärnbäcken. Vi var redan riktigt trötta efter att ha kämpat oss över alla myrar.
Isabelle var rätt ilsken när hon vred ur sina sockor för första gången på våra 80 mil. Det blev inte bättre när det fortsatte precis likadant efter lunch. Enda skillnaden var att förmiddagens små duggregn nu avlösts av ett ihållande regn.

Nu behövde jag inte längre försöka hitta de mindre blöta vägarna. Bella var redan så blöt hon kunde bli. Vid något tillfälle framförde hon att den ansvarige för ledens dragning borde bara tvungen att klämma ur vattnet ur hennes sockar med bara läpparna.

Efter någon dryg timme övergick regnet i stunder av dugg igen och vi gick de 12 km ner till Ankarede nästan utan paus. Något kort stopp för fotografering av Lejarfallet och något stopp för tankning av energi, annars klafsade vi bara på. 

Väl nere i Ankarede skyndade vi oss in på, det av Gröna Bandare så välkända, cafét och bokade boende i stugan bredvid. Snabb dusch i servicehuset på parkeringen med byte till torra kläder och sen in till fiket där vi bottnade med korv med bröd innan vi åt både deras specialitet Klining, ett särskilt bröd, och våffla med grädde och sylt.

Klining, det speciella och goda brödet.

 

Ann-Christin som jobbar på fiket men som också är massageterapeut var snäll och gav mig en liten påse med liniment till min ena hälsena som tagit oerhört mycket stryk idag då kängornas hälar fastnat i blötan för varje steg och jag har böjt kroppen framåt för att få loss dom.
Jag hoppas den är bättre tills i morgon annars kan det bli tufft.

Vi tog också reda på att min plan att i stället för att ge oss upp på blötmyrarna igen följa Stora Blåsjöns östra sida var fullt genomförbar då en enkel led dragits den vägen för ett par år sen.

Efter att ha läst Johannas blogg, Gröna Bandare som ligger knappa två veckor före oss i spåret, om träskmarkerna som hon gått över i foppatofflor och med det regn som kommit senaste dygnet tänker vi inte ta den väg som först var tänkt.
Hon beskrev sig själv som ett träsktroll på väg mot Gäddede och idag har vi känt oss som två till av samma sort men det ska vi ändra på.