Sammanlagt har vi nu gått 869 km. Psykiskt sett tycker jag den här etappen har varit klart tuffast hittills. 
Efter att ha avverkat de tre stora "högfjällsetapperna" skulle vi nu ge oss ut i helt okända trakter. En del väg men mycket led i skog eller över lågfjäll.

För min del har jag fått jobba hårt med att inte se det här som en enda lång transportsträcka som snabbast möjligt skulle avverkas. Vi har haft ett par riktigt fina dagar som tex vandringen längs Ransaren eller över kalfjället mot Raukasjö. Flera tråkiga sträckor på väg eller obefintliga stigar i snårskog har dock satt sin prägel.

Sen kom den bedrövligt tråkiga avslutningen med tre mil över riktigt tung och blöt myr efter mängder av regn som knäckte min hälsena och gav oss en massa extra strul för att till slut nå Gäddede.
Det i kombination med riktigt tråkväder, regn eller duggregn mest hela tiden och höstens temperaturer redan här, måste vi nog erkänna har sänkt oss bägge två rätt kraftigt inför fortsättningen.

Läste i tidningen att sossarna ska knäcka centern genom att föra bättre politik för landsbygden. Ska de få den här delen av Sverige att överleva får de jobba. Det känns ofta som att vi går genom en nerläggningsbyggd med förfallna, tomma stugor.
Medelåldern måste vara skyhög och krämporna att behandla många på befolkningen. Vilka ska bo här om 20 år när de gamla är borta?
Det finns yngre människor som trots allt vågar satsa på en framtid här och norrmännen bygger friskt men de första är i minoritet och de senare är bara semestergäster.
När jag satt en stund utanför ICA i Gäddede idag dominerade rullatorer och kryckor på äldre människor som slitit ut sig i ett hårt liv fullständigt.

Nu gäller det att här i Gäddede ladda batterierna rejält, försöka läka ut inflammationen, och mentalt stärka upp oss inför fortsättningen. Vi bor kanonbra i en stuga hos Björg Fors som tillsammans med Anita, två bekanta till min syster, tar väl hand om oss.

Hade vi varit tvungna att bryta, tex på grund av de ryggproblem jag har sen tidigare, hade det varit tråkigt men ändå något vi tagit med i beräkningen.

Blir vi nu tvungna att bryta när vi kommit så här långt på grund av en inflammerad hälsena känns det bara riktigt kasst. Och ännu värre för Bella som inte har några liknande fysiska problem.

Nu ska vi äta, vila, sköta om utrustningen och glädjas åt vad vi uppnått. Bland annat kan jag glädjas åt att på min Biggest Looser Fjällen ha fortsatt ner och stämmer vågen här i duschen hos Björg ligger jag nu fantastiska 18 kg minus. Byxor och jacka hänger som säckar på mig.

Den vinsten gäller det att ta vara på när vi kommer hem, oavsett när det blir, så att inte allt slit blir ogjort på den fronten.

Positivt är också en annan sak. Vi funderade länge på när vi skulle känna ett lyft, att vi blivit mycket starkare. Grabbarna i Le Trek sa att de inte fått något direkt lyft men helt plötsligt gick de längre och snabbare utan problem.
Där är vi idag. Vi går fortare och vi går längre. Det är inte så att vi känner oss starkare utan vi blir slitna och har ont emellanåt. Däremot har snitthastigheten ökat och att gå tre mil på en dag känns inte så märkvärdigt längre.
När vi gick den superjobbiga myretappen från Raukasjö på nästan tre mil gjorde vi det ändå på drygt åtta timmar utan att vara tvärslut vid framkomsten.

Här kommer skoterleden ner i rosbusken precis intill huset. Inget konstigt alls.