Daertahyttan - Dividalshyttan 25 km
Ännu en natts regn som fortsatte när vi började gå. Vi såg den här sträckan som lite av nyckeln till att vi skulle kunna nå Abisko på de dagar vi tänkt oss. Av vår tänkta mjukstart hade det blivit mer hårdkörning. Det berodde på att det här var mycket mer högfjällskaraktär och tuffare vandring än vad jag trott. Hade helt enkelt slarvat med kartstudierna vid planerandet. Inte likt mig men...
Jag hade tittat på fjällens höjder, som är jämförbara med de högre vi har i Jämtland, men inte tänkt på att breddgraden här uppe gör att det blir mycket " vassare" än våra jämtländska snällfjäll.

Allt är inte så tillrättalagt som det ofta är i Sverige.
Där vi drar lederna runt fjällen i dalgångarna drar norrmännen gärna sina rätt upp över höga pass strax under topparna. Oerhört vackert med det suger bra i otränade ben.

Uppe på höjden började det åter att regna och i kombination med den kalla nordanvinden blev det riktigt bistert. Vi hoppades på att vi återigen skulle få möjlighet att bo inomhus. 
Som på beställning dök en dansk upp från ingenstans nerramlandes från en topptur. Han skulle till samma stuga och lovade låsa upp hundrummet åt oss.

 

 

De norska stugorna är kanonfina och hade jag tagit reda på vad som gällde hade jag sett till att lösa ut en egen nyckel innan vi började. Som medlem i Den Norske Turistförening kostar det inte så mycket och du kan betala i efterskott beroende på hur mycket du utnyttjar stugorna.

Vädret har varit både kallt, blåsigt och regnigt så det har varit skönt att slippa krypa in i ett fuktigt tält med blöta kläder. Tids nog hinner vi bo tillräckligt i det.