Vuomahytta - Gaskashytta - Altevasshytta 31,5 km
På kvällen i stugan fick vi besök av en same som ville låna spisen och steka upp lite kött. Vi hade ett trevligt samtal under någon timme innan han drog iväg ut i natten för att försöka få renarna framåt mot deras rengärde. De hade det tufft i regn och kyla då renarna inte ville upp på fjället utan stannade i björkskogen.

Vi kände oss hyfsat pigga och trampade på bra uppför mot den vanliga höjden runt tusenmetersnivån som i stort sett alla etapper ska över. Det var hyfsat väder och det var bra mark att gå på. Det var inte mer än ett par km över höjden där det blev klappersten och som samen Blind sagt kvällen innan så var stenarna ganska platta och lättgångna.

Vi tuggade på ända ner till Gasgashytta där vi efter 18 km tog en sen lunch på eftermiddagen. Vi behövde knalla på en bit till om vi skulle göra den sträcka vi egentligen behövde göra. Vi sa att vi går vidare så länge det känns bra och sen slår vi upp tältet.

Vi hann inte mer än en dryg km innan regnet kom åter. Vi gick på skrå mellan ett högt fjäll och sjön Altevattnet i 6 riktigt vidriga km. Gyttja, snår, mygg och regn!
Inte nog med det. När vi ändå var så nära nästa stuga var det lika bra att gå dit. Bara det att en sameby hade ledens sista km som sin väg till rengärdet. Det var så sönderkört av fyrhjulingar att vi fick vada i gyttja sista biten.
Framme vid stugan var vi bägge två så slut att vi knappt orkade tända i kamin och få upp värmen. Klockan var över 22 och det tog oss flera timmar innan vi kom till sängs. Tro det eller ej men efter mat och massor av varm dryck tog jag mig ut naken i kylan till bäcken utanför för helkroppstvagning. Kände bara att det var tvunget. Bella körde sin mjukisvariant med kaminvärmt vatten i en balja i stugan.

Det är vid såna tillfällen man funderar över varför man överhuvudtaget ägnar sig åt detta. Kan också hoppas psykologgruppen på jobbet inte går ut offentligt med den diagnos de säkert förärat mig.